Lavar sätter färg / Lichens bring cour / Flechten bringen Farbe

Lavar växer på levande och döda träd, på stenar, på marken – ja, nästan överallt.

Spana gärna in några av de som finns här. På stenarna i Döda fallet växer många olika lavar. En del av dem växer så nära stenen att man inte kan pilla loss dem. De kallas skorplavar.

1. Färgrik karta

Den gulgröna kartlaven kan bli många tusen år, men den växer långsamt. Faktiskt så lite som 0,2–0,5 mm per år. Varje individ av kartlav har en svart linje längst ut. Det gör att en sten som är klädd med kartlav kan se ut just som en karta, där de svarta linjerna blir gränser mellan länder. På en sten med kartlav kan du försöka räkna ut hur många hundra år det största ”landet” är.

Stenkoll med kartlav

Arkeologer och geologer kan använda kartlaven för att räkna ut hur länge ett stenblock legat på en plats. Till exempel när en glaciär smälter och stenar kommer fram. Låt oss säga att man vet att kartlaven i det området växer 0,2 mm varje år. Och att den största kartlaven på en sten som geologen hittar kanske är 20 mm. Då är det ungefär hundra år sedan den stenen var täckt av glaciären. Kartlav kan bli mer än tusen år gammal!

2. Rostig lav

Ser du en rostbrun lav – då har du fått ögonen på rostskivlaven. Tittar du snabbt kan det se ut som att även den stenen är rostig. Inte så konstigt, för rostskivlaven får sin färg från järn som finns i stenen den växer på. Rostskivlaven tål ovanligt mycket järn. Den kan faktiskt växa även på gamla järnbalkar, till och med på rostiga bilar. Så mycket järn är det få lavar som klarar.

3. Cirkel efter cirkel

Vinterlavens vetenskapliga andra namn är centrifuga. Det är latin och betyder ” flyr från centrum”. Och det gör verkligen vinterlaven. Samtidigt som den växer utåt dör den i mitten. Den här laven växer mer som blad än skorpor. Inte alls lika tätt intill stenen som kartlav och rostskivlav.

Lichens bring colour

Lichens grow on living trees, dead trees, on rocks, on the ground – yes, almost everywhere.

Take a look at some of the ones you can find here. Many different lichens grow on the rocks at Döda fallet. Some grow so tightly on the rock that you cannot get them off. They are called crustose lichens.

1. Colourful maps

The yellowy green map lichen can be thousands of years old, but it grows slowly. As little as 0.2–0.5 mm each year. Each individual map lichen has a black line around it, so a rock that is covered in map lichen can look just like an atlas, where the black linesare the borders between countries. On a rock with map lichen, you can try to work out how many hundreds of years old the biggest “country” is.

Telling time with map lichen

Archaeologists and geologist can use map lichen to work out how long a boulder has been in one place. For example, when a glacier melts and exposes the boulders. Let’s say that we know that map lichen grows 0.2 mm every year in this area. And that the biggest map lichen on a rock found by a geologist is 20 mm. That means that it is about a hundred years since the rock was covered by the glacier. Map lichens can be more than one thousand years old!

2. Rusty lichen

If you see a rusty brown lichen – this is Lecidea lithophila. If you look quickly it may seem as if the rock is rusty too. This is not so odd, because the lichen takes its colour from the iron in the rock it grows on. It can cope with an unusual amount of iron. It can grow on old girders, or even rusty cars. Not many lichens can cope with that much iron.

3. Circle after circle

The concentric ring lichen’s scientific name is centrifuga. This is Latin and means “flees from the centre”. And this lichen really does. At the same time as it grows outwards, it dies in the centre. This lichen grows more like a leaf than a crust. It is not as close to the rock as the map lichen and Lecidea lithophila.

Flechten bringen Farbe

Flechten wachsen auf lebenden und toten Bäumen, auf Steinen, auf dem Boden – ja, fast überall.

Entdecke ein paar der Flechten, die es hier gibt. Auf dem Gestein des nackten Flußbettes wachsen viele verschiedene Flechten. Einige davon sind so fest mit dem Stein verbunden, dass man sie nicht ablösen kann. Sie werden Krustenflechten genannt.

1. Bunte Landkarten

Die gelbgrüne Landkartenflechte kann viele tausend Jahre alt werden, aber sie wächst langsam. Pro Jahr wird sie nur um 0,2–0,5 mm grösser. Jedes Individuum der Landkartenflechte ist von einer schwarzen Linie umgeben. Auf einem mit Landkartenflechten bewachsenen Stein sieht das dann aus wie Grenzen zwischen Ländern auf der Karte. Du kannst versuchen auszurechnen, wie viele hundert Jahre alt das größte „Land“ ist.

Landkartenflechten als zeitmesser

Archäologen und Geologen können anhand der Landkartenflechte ausrechnen, wie lange ein Steinblock schon am selben Ort gelegen hat. Oder wann ein Gletscher geschmolzen und die Steine zum Vorschein gekommen sind. Wenn wir wissen, dass die Landkartenflechte in dieser Gegend pro Jahr um 0,2 mm wächst, und die größte Landkartenflechte auf einem Stein vielleicht 20 mm groß ist, dann sind es ungefähr 100 Jahre her, seit dieser Stein vom Gletscher bedeckt war. Die Landkartenflechte kann mehr als tausend Jahre alt werden!

2. Rostige Flechte

Wenn du eine rostbraune Flechte entdeckst, ist es die Stein-Schwarznapfflechte. Auf den ersten Blick kann es so aussehen, als ob auch dieser Stein rostig wäre. Das lässt sich leicht erklären, denn die Flechte hat ihre Farbe vom Eisen im Stein, auf dem sie wächst. Diese Flechte verträgt ungewöhnlich viel Eisen. Sie kann sogar auf alten Eisenbalken wachsen, oder auf rostigen Autos. So viel Eisen können nur wenige Flechten überleben.

3. Ring um Ring

Die Ring-Polarschüsselflechte hat auf Latein den „Nachnamen“ centrifuga – „flieht das Zentrum“. Und genau das tut diese Flechte. Sie wächst nach außen weiter während sie mittig abstirbt. Diese Flechte wächst mehr wie Blätter als wie Krusten. Sie ist längst nicht so dicht mit dem Stein verbunden wie die Landkartenflechte und die Stein-Schwarznapfflechte.

Text och illustrationer är publicerade med tillstånd av Länsstyrelsen Jämtlands län.

Illustration – millustration.se.

Senast uppdaterad 3 maj 2024